måndag 28 februari 2011

tydligen virrig

Just nu skulle jag göra vad som helst för att få komma hem till Umeå igen. Hem till min familj. Hem till en mamma som kan stryka en genom håret, och sitta uppe och läsa tidningar och snicksnacka hela kvällen lång. Hem till en förstående pappa som kan vägleda en i allt kaos. Jag behöver även två systrar som kan få mig att skratta.

Jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte vart jag vill, och jag vet inte när. Känns som att jag bara står och stampar på samma ställe. Dagarna ser likadana ut. Sova, jobba, äta. Ibland träna. Men jag sover dåligt och jag presterar dåligt på jobbet. Och jag tränar för lite.

Jag har ingen aning om vad som kommer att hända i höst. Jag vet som sagt inte vad jag vill. Jag längtar tills jag vet. Då jag känner mig säker och stabil. Just nu ser jag en fin lägenhet framför mig, med högt i tak och öppen spis. Jag har ett bra, givande jobb som jag älskar. Och jag har Daniel vid min sida.

Ja, det är det jag vill.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar