Jag trodde inte att Stockholmsstressen skulle påverka mig någonting. Att jag kunde isolera mig i vimlet av stressade människor och köra mitt eget race. Men nej. Jag påverkas. Mer än vad jag kunnat tro. Jag stressar ihjäl. Jag stressar till jobbet, jag stressar under jobbet, jag stressar ifrån jobbet. Jag drömmer att jag stressar. Emelie på jobbet fick magsår efter att hon flyttat hit, och igår drack jag samarin och åt ipren för att jag hade så jävla ont i magen. Jag försöker lugna mig med varma bad och kamomillte i massor, och får hoppas att det hjälper.
Idag har det spöregnat hela dagen = alla människor springer extra mycket och extra fort. Bilarna likaså. Igår såg jag en kvinna på cykel bli halvt överkörd av en bil, och bilar och bussar tutade på varandra. Och i mitten satt jag med händerna för öronen och ville gå igenom jorden. Eller flytta tillbaka till Umeå. I alla fall ville jag kunna andas och slappna av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar